Vet att jag egentligen inte behöver oroa mig, men kan inte hjälpa det när vi varit borta så länge utan att ses och endast pratat. Vad gör man då? Vill så gärna bara krama om honom, kolla han i ögonen och berätta hur mycket jag saknat att hålla honom i handen och somna bredvid han. Bara kolla på honom och känna mig trygg i hans närhet. 6 dagar kvar.

Känns så overkligt att vara så otroligt kär i en person att du tänker på den hela tiden. Men jag är bara lycklig att allt är så enkelt och att jag kan berätta precis hur jag känner för honom utan att vara orolig för responsen eller att han inte kommer försöka att förstå det jag vill säga. Har verkligen haft sån tur. Vet inte ens vad jag är orolig för. Inget kommer förändras. Allt kommer vara bättre om det ens är möjligt. Och jag vet allt det, men jag tror saknad gör att man blir orolig för vad som kan ske, även om det inte ens är rimliga tankar ibland.